Jag ramla åter en gång
framför någon ny
Hör min klagande sång
klagande tungt, som bly
men endå så,
älskar jag denna smärta
som du ger mig då och då
det som fastnar, i hjärtat
När jag ser dig i skolans korridor
om jag bara kunde få berätta
hur jag mår
Du får min själ att lätta
från jordens grus
Hör min sång
trots havets brus
Förälskat mig, åter en gång

gå med mig längst vägen
bort mot alla lägen
knyt upp alla banden
håll mig i handen
låt mig få skrika ut
så som jag aldrig gjort förut
och lova sen att du finns kvar
ge mig ett ordentligt svar
Det är inte alltid lätt
är det viktigt att göra rätt
och skulle jag bli för besviken
ska jag ställa mig mitt i publiken
gråta och skrika mer
hoppas på att ramla ner
låta en fysik smärta
övervinna det som finns i hjärtat

Gråter psykiskt
Skadar mig också fysiskt
Får ett plats i mitt hjärta
För att ge mig mera smärta
Hoppas på något som inte går
Drömmer vart jag än står
Hoppas på det bästa
Vet att jag får det värsta
Vänta, vänta och vänta
Längtar, längtar inte… längtar

Du trasiga docka
har du din osynliga socka
fly över stad, väg, björk och tall
över berg, sten, vattenfall
kolla vart du går
akta där du står
blommor ska ljuga
akta denna djävulska eldfluga
månen ska falla
kyla framkalla
det är ett visningsfel
du blir för stel
kan inte gå
kan inte stå
försvinn under jorden
glöm alla orden
din själ lyser tom
akta blommorna i blom
akta våren
göm alla såren
kasta din lista
lägg dig i din kista
vila nere i jorden
glöm alla orden

jag hör barnen skrika
utanför mitt fönster
fattiga, gamla, nya och rika
vi sitter alla fast i detta mönster
En lek som ingen förstår sig på
Ett liv så hårt
Ett spel som är omöjligt att spå
Kärlek så hårt, så svårt

Vad finns det att säga

när orden är slut

Vart ska man gå

när det inte finns en väg ut

Vad kan man göra

när kärleken tar slut

Lämnar en fryst hand
Kastar iväg soltorkad sand
Straffet för att jag trodde på din charm
Blev ett spår i min arm
Letar efter mitt sårade hjärta
Letar efter mera smärta
För att åter få tro på någons charm
Få sätta ännu ett spår i min arm

när våra minnen sen kommer försvinna
hur ska jag då kunna finna
allt det roliga vi gjort och gör
och allt som vi inte alls bör
hur ska jag kunna hitta dessa dagar
när vi har följt färdigt livets lagar
alla roliga saker vi säger
och alla konstiga grejer
vi alla hamnar ju i olika situationer
åker till olika stationer
men detta måste vara en utav de bästa
okey, vissa FÅ dagar den värsta
men ni finns iallafall alltid kvar där, vilket håll jag än vänder
det kan man kalla riktiga vänner